Ad undas

Jag är en fruktansvärt nostalgisk människa har jag kommit fram till.
Det finns nog ingen som kan förlora sig flera timmar i foto-arkiven som jag kan.
Men det är klart, har man tagit i snitt 1500 bilder/år de senaste 5 åren så tar det ju ett tag att bara snabbt kolla igenom det.

Det är konstigt hur man kan få tillbaka en känsla man hade just då kortet togs bara av att titta på det, samtidigt som jag många gånger undrat vad det var som gjorde att det inte kunde vara så som då för alltid...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback